Vildgåsen

Den norske psykologen Magne Raundalen har i en av sina böcker beskrivit hur “sagor” kan vara kraftigare som förebilder än “föräldrar” för barn. Eller med andra ord: Barn gör inte som du säger, utan de gör som det berättas i sagan …

Jag har haft svårt att spåra forskningen bakom påståendet, men det finns nog fog för idén. Ett enkelt exempel på att idén har någon slags bärkraft är så klart de religiösa legenderna om Abrahams ättlingar Jesus och Muhammed. Oreflekterat så borde det vara samma slags fenomen vi hittar i den naiva idoldyrkan som finns inom populärkulturen, där helt och hållet absurda karaktärer, såväl genomruttna som platoniskt idealiserade, upphöjs till norm.

För den som arbetar med ledning i en eller annan form, så rymmer dock hela idén viss potential. Genom att använda sagan som makt i ramar och riktlinjer så finns en möjlighet att skapa “något” som håller över tiden. Alternativet till det “fiktiva” är ju det “faktiska” såsom man inom det militära t.ex. använder idén om att varje chef på varje nivå skall vara en föregångsman för varje underlydande. Det kan onekligen vara en god idé att varje underlydande med bara en blick mot chefen i varje enskilt tillfälle skall få en referens till “det rätta”. Men det går inte att ducka för att alla har sina brister och att ingen s.a.s är perfekt. Vad händer när den verkliga människan av kött och blod som upphöjts till ideal, plötsligt krackelerar eller på något vis inte håller måttet? Styrkan med en fiktiv förebild eller referens är att den i någon mån står sig över tiden, och att den kan utgöra grund för både tolkning och omtolkning, utan att grunden raseras.

Ett inflikande kan dock vara på sin plats. Detta resonemanget innebär inte att man som chef eller ledare befrias från något slags ansvar. Tvärtom. Chefer och ledare spelar roll. Även om om det kan vara oskickligt att hänga upp sin verksamhet på dyrkan och idoliserande av en chefsperson, så är det med all säkerhet fruktbart att ha en chef eller ledare som själv utgår från t.ex. Immanuel Kants kategoriska imperativ, där varje handling skall vara sådan att den kan upphöjas till allmän lag, även om detta sedan inte växlas ut som dekret eller medveten dyrkan i vardagen. Det måste göras skillnad på vad som sker inom var och en, och vad som påbjuds utifrån. Alla har ett moraliskt ansvar och alla hanterar moraliska dilemman olika.

Det här sysnättet erbjuder också möjligheter att använda olika slags berättelser från enkla texter via ansedda litterära verk och teaterpjäser till popkulturens filmer m.m. vid både utbildning, utveckling och upprätthållande av ett effektivt ledarskap. Fiktiva förebilder och hjältar kan användas flitigt i både små och stora samtal, från fikasnacket till sammanträde och stabsarbete.

Men däremd inte sagt att fiktiva förebilder och hjältar är “svaret”. Precis som att levande medmänniskor, må de vara högavlönade chefer eller andra med ansvar och status, eller andra, har sina tillkortakommanden, så finns problem även med fiktiva karaktärer. De agerar inte i verkligheten.  De är tillrättalagda figurer som agerar i ett kringskuret sammanhang. Detta är de fiktiva förebildernas och hjältarnas styrka och svaghet. Enkelheten gör det hela begripligt, lätt att minnas, ta till sig och äga en idé om. Men det verkliga livet och vår vardag uppfattar vi som regel en smula mer komplex än våra fiktiva alter egons diton.

/C.

Beteendet hos människor och andra sociala djur kan många gånger förklaras med hur djuret präglats under uppväxten. Prägling, eller som det heter hos människor, “anknytning”, är en kraftfull förklaringsmodell kring varför vi beter oss som vi gör, och hur våra relationer till andra fungerar.

När det handlar om människan och hur hon präglas eller knyter an, så är de historiska nyckelpersonerna Konrad Lorenz, den av etologins fäder som stod för den teoretiska inspirationen, och läkaren John Bowlby som jämte psykologen Mary Ainsworth stod för formuleringen av anknytingsteorin. En springande punkt i teorin är att anknytningspersonerna i en trygg anknytning skall utgöra en trygg bas att utgå ifrån, och en säker hamn att återvända till.

När det handlar om ledarskap över både folk och fä finns det fog att tänka som en förälder eller annan “anknytningsperson”. Vare sig det gäller barn, medarbetare eller hundar så kan man göra bruk av anknytningsteorin och sträva efter att vara en trygg bas och säker hamn. Det kan vara viktigt att understryka att det inte finns något stöd i forskning eller klinik för att det krävs något “perfekt” föräldraskap för att “lyckas”, men att vad som s.a.s. krävs är Good Enough Parenting. Det är inte alltför våghalsigt att förmoda att detsamma gäller ledarskap över medarbetare och handhavande av hundar.

Två andra metaforer som kan vara bra att använda är “ledkryss” och “lägereldar”. Ledkryss handlar om att det skall finnas riktlinjer och ramar, medan lägerelden symboliserar både en trygg utgånsgpunkt och en säker plats att återvända till. “Stå för något, annars trillar du dit för allt” är en slags sanning för ledare, och ledkryssen är sådant man som ledare stakat ut och står för, liksom man står för den eld man tänt och ser till att hålla vid liv.

/C.

Dessa sidor kommer att hantera aspekter av “att vara människa” och alldeles särskilt med- och motgångar samt hur man leder andra. Idén är att utifrån ett antal basfakta skissa reflektioner och tillämpningar som går att omsätta i vardagen. Ett övergripande tema på sidorna är “ledarskap” och utöver det så kommer mitt personliga intresse och fascination för djur, natur och kultur att lysa igenom.

Nu börjar vi: Packning på! Framåt …

/C.